120306-120313

Jag och mina föräldrar gjorde en rundresa på sydön under 8 dagar. Vi körde total ca 330 mil. Som tur var så trivdes jag bra i min bilstol och man kan ju alltid ta en liten tupplur om det blir för tråkigt…

Paus vid en sjö samt redo för lunch i bilen under första dagens körning mot Wellington.

 

Pappa och jag busar loss på färjan mellan Wellington och Picton efter att ha suttit 8 timmar i bilen. Jihoo!

2:a dagen blev också en långkörning, från Picton till Franz Joseph. Vi körde bla genom vackra vinodlingar i Blenheim och längs sydöns västkust. Efter att ha sovit en hel del i bilen passade jag på att sova lite till när vi pausade vid en strand. Var ju så sövande att höra vinden och vågorna….

 

På kvällen behövde jag röra på mig och upptäckta att ugnsluckan var super att resa sig emot. Var första gången jag ställde mig upp helt själv.

Dagen efter gick vi och tittade på en glaciär. Det är det där vita ni ser på bilderna nedan. Det kallas tydligen is och snö också.

 

Vägen mellan Franz Joseph och Queenstown var tydligen väldigt vacker enligt mamma och pappa. Jag minns bäst middagspausen vid Kawarau Bridge. Det var där Bungy Jumping började. Jag var jättehungrig efter hoppet. Tydligen är jag den enda bebisen som hoppat Bungy Jump någonsin. Typiskt nog hann inte mamma eller pappa få fram kameran för att föreviga mitt hopp, så det fick bli en bild på när jag äter istället……

 

Som ni ser trivs jag rätt bra med att åka bil. Här stretchar jag lite á la Susanne Lanefelt efter glaciärvandringen.

 

 

 

På väg ut till fjordarna i Milford Sound tog vi en paus vid Mirror Lakes, där bergen reflekteras i sjön.

 

Vi passade även på att göra en vandring upp till det vackra Key Summit. Där hade man en spektakulär utsikt över berg och dalar. Det tog ca 1,5 timme att komma upp, men det var det värt. Väl uppe träffade jag en kompis. Hon hette Carla och var 9 månader.

 

 

I Milford Sound åkte vi på båttur genom fjorden. Bergen på sidorna var 1500m höga. Båtturen var väldigt sövande så jag var bara vaken en stund i början och en stund på slutet av turen.

 

 

 

 

En paus för lunch på väg till Kaikuora. Jag var som vanligt en liten solstråle.

En morgon i Kaikoura satt det plötsligt något väldigt spännande utanför fönstret.

Jag försökte prata med den och bankade på glaset och lät. Wow, den underhöll mig länge till mina föräldrars stora glädje.

I Kaikoura var vi ute på en promenad och såg många sälar.

 

 

 

 

 

Det var roligt att titta på sälarna, tyckte jag. Mamma och pappa tyckte att de påminner lite om mig. De verkar nöjda och glada med livet, är otroligt söta och så har de lite för mycket underhudsfett…..

Hmm förstår inte alls vad de menar med det där sista. Jag är faktiskt en alldeles lagom rund och go liten bebis. Mormor och farmor & farfar förstår precis vad jag menar.