I dag när mamma och pappa satt och åt middag på balkongen såg de att jag tog mina första krypsteg. Det var tre stycken och de blev alldeles stumma och slutade äta. Pappa försökte sedan få mig att krypa till honom, men då hade jag ingen lust. De får helt enkelt vänta till nästa gång som andan faller på och jag känner för att krypa igen.

Fast egentligen försöker jag krypa hela tiden, men det får ni inte säga till mamma och pappa. Tyvärr kommer jag bara bakåt. Förstår inte hur jag fick till det så jag kom framåt. Hmm, får klura på det!